Outfitdoktorn

Samarbeten mellan exklusiva designmärken och billigare klädeskedjor är ett spännande fenomen. Carin Wester som designat tröjan nedan är ju numera chefsdesigner på Åhléns, vilket gör hennes kreationer både snällare mot plånboken och når den s.k breda massan. I denna tillgång upplever jag en tydlig kluvenhet: När man köper märkeskläder (ljuvligt uttryck från mellanstadiet) vill man känna sig utvald och lyxig. Och hur lyxig blir man om ”alla andra” har på sig samma plagg? Men blir ett plagg automatiskt snyggare för att det är dyrt?

Tröja/Carin Wester, kjol/H&M, skärp/Moschino, skor/Michael Kors, örhängen/MQ

Det är spännande att tänka på att det inte var så längesedan det var otänkbart för en dam att inte bära hatt. Idag hör man snarare kommentarer som att ”jag passar inte i hatt” eller ”jag ser så utklädd ut” – det är lustigt vilka nyckfulla strömningar modet kan ta. 

Jag gillar såklart hatt, eftersom min melodi är allt som kan räknas till uppklätt/utklätt: En lite modernt maskulin tappning av hattmodet, femininiserad av en poloklänta i nästan sedesam längd och värmande poncho i höstlig äggplantefärg. Hatt, baby!

Klänning/Gina Tricot, poncho/Ann Taylor, skor/Uterqüe, hatt/& Other Stories, örhängen/Melanie Auld

Jag vill lyfta ett varningens finger mot klädetablissemangens skyltningar. Jag är inte kränkt eller förfärad av skyltdockornas kroppsform, och inte heller kränkt eller förfärad över att kläder från såväl billiga som dyra märken oftast är gjorda i Asien (”av barn för barn?”)  – detta vet vi ju egentligen alla. Likaväl som att vi vet att de grundämnen som förekommer i Smartphones är utvunna på bestialiska vis i Kongo-Kinshasa  – men alla behöver ändå en Smartphone, liksom…

Mitt varnande finger gäller egentligen allt som inte är couture och individuppsytt: Hur kan plaggen sitta så himla schysst på skyltdockorna men se ut som potatissäckar i provrummet? SÅ attraktiv kroppsform har inte dockorna att de kan förvandla säckar till galaklänningar?

Svaret är nålar, nålar, nålar. Studera skyltdockorna noga (”i sömmarna”, haha), och jag kan garantera in-nålning och upp-nålning, d.v.s. som en skräddare skulle ha gjort för att snygga till ett plagg. Prêt-á-Porter är just det – säckar att dra över kroppen och nåla i efterhand. Min kulörta mössa nedan såg fantastisk ut i butiken, men det berodde på pappkartongen längs med brättets insida.

 

Skjorta/J Crew, kjol och hatt/H&M, kavaj/Benetton, skor/ATP Atelier, örhängen/Zara, halsband/arvegods från mormor

Möjligheten att klä sig i så kallat höstmode, är i Sverige mest en romantisk fantasi, fri från leriga gummistövlar och parkas från Engelbrektsboden.

Döm om min förvåning att det just precis exakt NU faktiskt går att både låta bli strumpbyxor och ”jacka” (har egentligen inga jackor utan antingen kappa, kavaj eller päls, men ni fattar), och svassa runt i dygdiga kjolar och virkade blusar. De lite längre underdelarna gör sig utmärkt på många kroppsformer och gör att man (en?) blir både påklädd och feminin i snajdig symbios.

Blus, kjol, örhängen/Zara, skor/Alberto Guardiani, solisar/Elsa Hosk for BikBok