Isberg

Vita skor är både opraktiskt och lite Flower Power-aktigt. Jag inledde första dagen på läkarprogrammet iklädd egendesignad rosa t-shirt, svart minikjol och knähöga, vita stövlar från lågprisvaruhuset Sko Dej i Kristianstad. Nu har drygt femton år gått och jag tyckte därför att en något lyxigare variant (d.v.s. både märkesvara och i skinn) nu var lämplig. Jag har en förkärlek till spetsiga tår, men de slits likt sumpig kartong tillsammans med stilettklackar i kullerstenen. Ergo – platån håller slitaget stånget!

Tröja och kappa/H&M, jeans/Gina Tricot, handskar/Weekday, stövlar/Jennie-Ellen, örhängen/Alighieri, halsband/arvegods från mormor

Frilla i Frills

Jag tröttnar aldrig på den (jag är ledsen, genusvetenskapen!) könsbundna uppskattningen av olika typer av klädesplagg. Självfallet är det lättare för en kvinna att approchera en annan kvinna för komplimanger, eftersom det upplevs som mindre hotfullt och mer sällan med risk för romantisk underton. Men även detta borträknat har jag många spejsiga persedlar som helt enkelt inte faller karlarna på läppen men drar till sig uppskattande kommentarer från fellow females: Avvikande färger (neon), oversize, tokiga mönster, höga midjor (Britney Spearsbyxan ä r inte inne längre, liksom) och tydligen skor med volang. Omdömet från min make var att ”de var annorlunda”. Say no more…

Tröja/Acne Studios, kavaj/Filippa K, kjol/H&M Studio Collection, keps/Etsy, halsband/Lanvin Pour H&M och ”annorlunda” skor/JW Anderson

Den ironiska byxan

Åttiotalstrenden har sköljt över oss så länge att den nu övergått i nittiotal. Den något osmickrande mammabyxan med hög midja står högt i kurs.
– Ett plagg som kan vara s å rätt med chica tillbehör, men lika fel tillsammans med militärinspirerad munkjacka, sportryggsäck och gymnastisksko av oklart ursprung (tänk tysk utbytesstudent).

Den klassiska materialkrocken, skirt vs grovt, här med sidenblus plus denim, och med en ändå elegant nerdressning med lackkängor. Funkar dessutom bra i regnväder…

Blus/Deitas, jeans och kappa/Rodebjer, stövletter/Acne Studios, örhängen/Lara Bohinc

Rosé

När jag och min make var på bröllopsresa för hela 7 år sedan, besökte vi bl.a. Singapore. De har vansinnigt god mat och vansinnigt många shoppingcenter. Jag lallade glatt runt i butikerna när jag hamnade mitt i ett mindre kläddrama: Ett gäng flickor turades om att prova en fräsig, rosa tröja i kombination med glitterkrage. Efter många om och men bestämde de sig för att avvakta. Då rusade den konsumtionshungriga nordbon fram och köpte (de enda) exemplaren av plaggen…

Tröja och krage/köpta i Singapore, jeans/Gina Tricot, stövlar/Daniele Ancarini, handskar/Weekday, halsband/Mango, örhängen/Alighieri

Golden Girl

Jag är uppvuxen med denna ljuvliga brokadklänning – min mormor hade den vid särskilt festliga och glamourösa sammanhang. Exempelvis på mitt eget bröllop!

När mormor nu har lämnat jordelivet har jag stolt övertagit hennes skräddarsydda dress, och jag tänker att mormor också lever kvar i den. En modig, bestämd, intelligent och rolig kvinna. Även om det är insidan som räknas, blir allt lite roligare med guldglitter.

Klänning/arvegods från mormor, skor/Uterqüe, örhängen/Alighieri

Vandrande reflex

Jag har sagt det upprepade gånger, och nu säger jag det igen: Neonfärger är verkligen min grej. De höjer humöret, leder till ökad trafiksäkerhet och kan till på köpet säkerligen chockera några bakåtsträvande farbröder! Ska jag vara helt sanningsenlig är kombinationen långa halsband och små barn däremot tveksam. Kort efter bild-tagandet var samtliga juveler annekterade av familjens minsting…

Klänning (här som överdel)/Alexander Wang, kjol/Gina Tricot, skor/TopShop, örhängen/Anni Lu, halsband/från min tioårsdag samt arvegods från mormor

Panelhönan

Samarbeten mellan exklusiva designmärken och billigare klädeskedjor är ett spännande fenomen. Carin Wester som designat tröjan nedan är ju numera chefsdesigner på Åhléns, vilket gör hennes kreationer både snällare mot plånboken och når den s.k breda massan. I denna tillgång upplever jag en tydlig kluvenhet: När man köper märkeskläder (ljuvligt uttryck från mellanstadiet) vill man känna sig utvald och lyxig. Och hur lyxig blir man om ”alla andra” har på sig samma plagg? Men blir ett plagg automatiskt snyggare för att det är dyrt?

Tröja/Carin Wester, kjol/H&M, skärp/Moschino, skor/Michael Kors, örhängen/MQ

In a Barbie World

För att vårda nedan visade klänning, köpte jag en ullkam. Detta då den elektriska avnopparen från Lidl gått hädan. I min kamningsiver lyckades jag såklart kamma fram ett litet hål, så då fick jag god användning av blå sytråd från tidigare hotellvistelse. Läxan är alltså – kamma försiktigt och rosa hårbalsam tvättas i n t e ur efter 6 tvättar. Inte 12 heller.

Klänning och skärp/Rodebjer, skor/Vagabond, örhängen/NA-KD

Huvudsaken

Det är spännande att tänka på att det inte var så längesedan det var otänkbart för en dam att inte bära hatt. Idag hör man snarare kommentarer som att ”jag passar inte i hatt” eller ”jag ser så utklädd ut” – det är lustigt vilka nyckfulla strömningar modet kan ta. 

Jag gillar såklart hatt, eftersom min melodi är allt som kan räknas till uppklätt/utklätt: En lite modernt maskulin tappning av hattmodet, femininiserad av en poloklänta i nästan sedesam längd och värmande poncho i höstlig äggplantefärg. Hatt, baby!

Klänning/Gina Tricot, poncho/Ann Taylor, skor/Uterqüe, hatt/& Other Stories, örhängen/Melanie Auld

Brain on Fire

Jag vill lyfta ett varningens finger mot klädetablissemangens skyltningar. Jag är inte kränkt eller förfärad av skyltdockornas kroppsform, och inte heller kränkt eller förfärad över att kläder från såväl billiga som dyra märken oftast är gjorda i Asien (”av barn för barn?”)  – detta vet vi ju egentligen alla. Likaväl som att vi vet att de grundämnen som förekommer i Smartphones är utvunna på bestialiska vis i Kongo-Kinshasa  – men alla behöver ändå en Smartphone, liksom…

Mitt varnande finger gäller egentligen allt som inte är couture och individuppsytt: Hur kan plaggen sitta så himla schysst på skyltdockorna men se ut som potatissäckar i provrummet? SÅ attraktiv kroppsform har inte dockorna att de kan förvandla säckar till galaklänningar?

Svaret är nålar, nålar, nålar. Studera skyltdockorna noga (”i sömmarna”, haha), och jag kan garantera in-nålning och upp-nålning, d.v.s. som en skräddare skulle ha gjort för att snygga till ett plagg. Prêt-á-Porter är just det – säckar att dra över kroppen och nåla i efterhand. Min kulörta mössa nedan såg fantastisk ut i butiken, men det berodde på pappkartongen längs med brättets insida.

 

Skjorta/J Crew, kjol och hatt/H&M, kavaj/Benetton, skor/ATP Atelier, örhängen/Zara, halsband/arvegods från mormor