Kategori: Klassiskt

Årets sommarplåga verkar bli denna tokroliga blus med nygammalt mönster. Beroende på vilken reaktion man vill framkalla, kan den bäras med kort kjol, mammabyxor, svarta leggings eller t.o.m. shorts för den med kortbyxedragning. Om klimathotet snuvar oss på regnet även denna sommar fungerar blomsterblus ypperligt över en baddräkt.

Blus/Zara, kjol/Åhléns, skor/Christian Louboutin, örhängen/Tranloev, diadem/H&M

Jag brukar ju håna ”svarta kläder i skandinavisk design” men får pudla lite med nedanstående blus. Helsvart balanserar på gränsen mellan kulturellt svår och oförmögen att välja något annat, men då är det klassiska tricket med materialval ytterst gångbart.
Kjolen är i tunt ylletyg med dekorativa gulddetaljer, vilket gifter sig fint med blusens räfflade yta och skira sidenärmar. Lägg till oetiska ormskinnspumps, och du är hemma!

Blus/AltewaiSaome, kjol/Moschino, skor/Alberto Guardiani, örhängen/Safira

Jag vill gärna leverera ytterligare en klyscha (i samma klass som ”Hen är trevlig när man väl lär känna hen”, ”Lagom är bäst” och ”Du behöver bara ett par rosaglittriga skor”): En standardmässig outfit kan lyftas och få helt olika utseende med hjälp av accessoarer!

Släng på lite guld, rejäl midjemarkering, de extremtrendiga pärlorna och eleganta klackar och ”Lagom är bäst” är plötsligt som bortblåst.

Klänning/Ann-Sofie Back, skor/Chloé, skärp/Gina Tricot, halsband/arvegods från mormor och Oxxo, hårklämmor/Ur&Penn

Bodyn är ett babyplagg som seglade starkt på trendhavet för 10 år sedan. Eller också var jag bara för tidigt ute? Snygg silhuett ges och inga tradiga bluskanter tjorvar sig ofördelaktigt i byxlinningen. Den ger ett mer elegant och s.k ”dressat” intryck och kan gladeligen användas tillsammans med allehanda byxor och kjolar. Dock ett varningens finger för kombination med leggings, vilket enligt min mening blir för mycket Red Light District.

Body/Part Two, byxor/Zara, skor/Michael Kors, örhängen/Alighieri, halsband/arvegods från mormor, väska/vintage Gucci

Apropå våld i samhället, i nära relationer, på arbetsplatsen och alla andra ställen man kan befinna sig på:

Svensken i gemen tycker att det är obehagligt med konfrontation, och man vill helst inte lägga sig i… Detta helt oavsett om det är en man eller kvinna som utför hotet och våldet.

När någon blir hotad på bussen eller när din arbetskollega får sexistiska glåpord slängda i ansiktet och du väljer att fippla med mobilen eller vända ryggen till: Då spelar det ingen roll hur många likes eller ljusmanifestationer du unnar dig eller hur bra din disputation är. Istället bidrar du till en feg och oschysst allmänhet.

Reagera och hjälp din medmänniska – annars får du inget lördagsgodis.

Klänning/Acne Studios, kavaj/Rodebjer, skor/Billi Bi, örhängen/Zara

Byxor är ett tämligen tråkigt men användbart plagg, och jakten på optimal passform är ständigt pågående. Eftersom jag har kroppsbyggnad som en mogen tolvåring är de flesta dambyxor för långa i benen och för stora i midjan, medan barnbyxorna är rätt i längd men alltid har en osmickrande och låg skärning (Britney Spears anno 1999). Nedanstående byxa är dock ett riktigt lyckokast och figurerar ofta i olika dansprogram eftersom den både är lätt att röra sig i och har en härlig glans. Dessutom har ju klädesföretaget hånats för sina sexistiska reklam, så andrahandspriset är lågt!

Jacka/Greta, byxor/American Apparel, örhängen/Melanie Auld, stövletter/J Lindeberg

Min ”vardagsuniform” är ju dels mina läkarkläder och dels de kläder som ska vara maximalt enkla att ta av och på för att spara tid. Under vinterhalvåret använder jag därför dagligen byxor som är lite för stora och bylsiga tröjor i ull eller kashmir. Tristesspolisen borde lägga in en anmälan… För att kompensera de praktiska plaggen under veckorna gäller det att passa på så fort det blir weekend! Nagellack, opraktiska skor och klänning med knyt – det är ledighet och avslappning för mig!

Klänning/Mango, halsduk/House of Dagmar, stövlar/Carin Wester, örhängen/Efva Attling

Ett kärt och återkommande tema i mitt liv är valet av typ av klädkonsumtion. Med tålamod och viss begåvning kan man ju hitta snajdiga designplagg på andrahandsmarknaden för en spottstyver av utgångspriset. Därför är det svårt att acceptera prissättningen på masstillverkade kedjekläder, eftersom den ofta överstiger det jag ger för motsvarande märkesvaror på Tradera.
Ett strålande exempel på att blanda ”billigt” och ”dyrt” framgår nedan: Ulltröja från Kenzo för 375 kr tillsammans med byxor från Kappahl för 399 kr. Till KappAhls försvar skall sägas att byxorna närmast är parisiskt eleganta och dessutom gjorda i lagom storlek för en liten kvinna (Stor i orden men liten på jorden etc. etc).

Tröja/Kenzo, byxor/KappAhl, hatt och stövlar/H&M, handskar/By Malene Birger, örhängen/Mango

Äntligen kan vi i nyårstider dra på oss valfria paljettdresser, fjädrar, pälsboleros, plymer och glittersmink! Strunta i ”den lilla svarta” och kom istället ut som flagrant färgdyrkare med extra allt, under mottot ”man har inte roligare än man gör sig”.

Vi ska vara stolta över och rädda om att vi kvinnor i Sverige faktiskt får lov att klä oss i både långa och korta kjolar, svarta eller med strass, och att vi kan välja att gå på nyårspartyt ensamma eller tillsammans med någon.

Jag önskar att den svenska liberalismen, friheten och kvinnofrågan kommande år kommer att omfatta även de kvinnor som oftast ignoreras av någon sorts missriktad kulturrelativism. För vem står på den själsligt eller fysiskt inslöjade lågstadieflickans sida om inte vi gör det?!

Klänning/&Other Stories, skor/Uterqüe, örhängen/Caroline Svedbom, vända/MAC (sminkmärket, inte telefonmärket)

Svensken är generellt ganska usel på att klä upp sig. Drivkraften att vara ”normal”, att ”passa in” och framförallt att inte ”sticka ut” är mycket stark i detta underkylt regniga rike. Därför är den vanligaste klädseln på teater, konsert, tebjudning, middagsbjudning, barnkalas och vuxenkalas oftast jeans, t-shirt och eventuellt en långärmad tröja i neutral färg. Dygd är en könsneutral konformitet med bägge fötterna i den socialistiska myllan: självfallet alltid i strumplästen – en innesko är ju borgarbrackigt!

Eftersom jag endast har nationaliteten gemensam med ovanstående bevekelsegrunder tar jag precis varje tillfälle i akt att klä in mig i något lite extra.

Kanske är det den där fjärdedelen schweiziskt blod som gör att jag föredrar gala framför mulle? (med reservation för att min schweiziska mormor är uppvuxen på bondgård och i sin ungdom var en hejare på störtlopp…)

Klänning/MaxJenny, pälsjacka/By Malina, skor/Michael Kors, örhängen/Caroline Svedbom