Kategori: Klassiskt

Ett kärt och återkommande tema i mitt liv är valet av typ av klädkonsumtion. Med tålamod och viss begåvning kan man ju hitta snajdiga designplagg på andrahandsmarknaden för en spottstyver av utgångspriset. Därför är det svårt att acceptera prissättningen på masstillverkade kedjekläder, eftersom den ofta överstiger det jag ger för motsvarande märkesvaror på Tradera.
Ett strålande exempel på att blanda ”billigt” och ”dyrt” framgår nedan: Ulltröja från Kenzo för 375 kr tillsammans med byxor från Kappahl för 399 kr. Till KappAhls försvar skall sägas att byxorna närmast är parisiskt eleganta och dessutom gjorda i lagom storlek för en liten kvinna (Stor i orden men liten på jorden etc. etc).

Tröja/Kenzo, byxor/KappAhl, hatt och stövlar/H&M, handskar/By Malene Birger, örhängen/Mango

Äntligen kan vi i nyårstider dra på oss valfria paljettdresser, fjädrar, pälsboleros, plymer och glittersmink! Strunta i ”den lilla svarta” och kom istället ut som flagrant färgdyrkare med extra allt, under mottot ”man har inte roligare än man gör sig”.

Vi ska vara stolta över och rädda om att vi kvinnor i Sverige faktiskt får lov att klä oss i både långa och korta kjolar, svarta eller med strass, och att vi kan välja att gå på nyårspartyt ensamma eller tillsammans med någon.

Jag önskar att den svenska liberalismen, friheten och kvinnofrågan kommande år kommer att omfatta även de kvinnor som oftast ignoreras av någon sorts missriktad kulturrelativism. För vem står på den själsligt eller fysiskt inslöjade lågstadieflickans sida om inte vi gör det?!

Klänning/&Other Stories, skor/Uterqüe, örhängen/Caroline Svedbom, vända/MAC (sminkmärket, inte telefonmärket)

Svensken är generellt ganska usel på att klä upp sig. Drivkraften att vara ”normal”, att ”passa in” och framförallt att inte ”sticka ut” är mycket stark i detta underkylt regniga rike. Därför är den vanligaste klädseln på teater, konsert, tebjudning, middagsbjudning, barnkalas och vuxenkalas oftast jeans, t-shirt och eventuellt en långärmad tröja i neutral färg. Dygd är en könsneutral konformitet med bägge fötterna i den socialistiska myllan: självfallet alltid i strumplästen – en innesko är ju borgarbrackigt!

Eftersom jag endast har nationaliteten gemensam med ovanstående bevekelsegrunder tar jag precis varje tillfälle i akt att klä in mig i något lite extra.

Kanske är det den där fjärdedelen schweiziskt blod som gör att jag föredrar gala framför mulle? (med reservation för att min schweiziska mormor är uppvuxen på bondgård och i sin ungdom var en hejare på störtlopp…)

Klänning/MaxJenny, pälsjacka/By Malina, skor/Michael Kors, örhängen/Caroline Svedbom

Under vinterhalvåret bärs samtliga plagg med Lidls termostrumpbyxor under. Jag börjar varje höstsäsong med att köpa flera par och kan därför klä mig ganska fritt och ändå hålla värmen!
Plastpälsar och plastgranar i all ära, men inget konserverar som en riktig päls (gärna då i kombination med termostrumpisar). Kring juletid är det dessutom trevligt att klä sig som valfritt pynt – t.ex. silvergirlang.

Blus/Ganni, byxor/Sanne Alexandra, jacka/AliExpress, skor/Flattered, örhängen/Zara

Åttiotalstrenden har sköljt över oss så länge att den nu övergått i nittiotal. Den något osmickrande mammabyxan med hög midja står högt i kurs.
– Ett plagg som kan vara s å rätt med chica tillbehör, men lika fel tillsammans med militärinspirerad munkjacka, sportryggsäck och gymnastisksko av oklart ursprung (tänk tysk utbytesstudent).

Den klassiska materialkrocken, skirt vs grovt, här med sidenblus plus denim, och med en ändå elegant nerdressning med lackkängor. Funkar dessutom bra i regnväder…

Blus/Deitas, jeans och kappa/Rodebjer, stövletter/Acne Studios, örhängen/Lara Bohinc

Samarbeten mellan exklusiva designmärken och billigare klädeskedjor är ett spännande fenomen. Carin Wester som designat tröjan nedan är ju numera chefsdesigner på Åhléns, vilket gör hennes kreationer både snällare mot plånboken och når den s.k breda massan. I denna tillgång upplever jag en tydlig kluvenhet: När man köper märkeskläder (ljuvligt uttryck från mellanstadiet) vill man känna sig utvald och lyxig. Och hur lyxig blir man om ”alla andra” har på sig samma plagg? Men blir ett plagg automatiskt snyggare för att det är dyrt?

Tröja/Carin Wester, kjol/H&M, skärp/Moschino, skor/Michael Kors, örhängen/MQ

Det är spännande att tänka på att det inte var så längesedan det var otänkbart för en dam att inte bära hatt. Idag hör man snarare kommentarer som att ”jag passar inte i hatt” eller ”jag ser så utklädd ut” – det är lustigt vilka nyckfulla strömningar modet kan ta. 

Jag gillar såklart hatt, eftersom min melodi är allt som kan räknas till uppklätt/utklätt: En lite modernt maskulin tappning av hattmodet, femininiserad av en poloklänta i nästan sedesam längd och värmande poncho i höstlig äggplantefärg. Hatt, baby!

Klänning/Gina Tricot, poncho/Ann Taylor, skor/Uterqüe, hatt/& Other Stories, örhängen/Melanie Auld

Jag vill lyfta ett varningens finger mot klädetablissemangens skyltningar. Jag är inte kränkt eller förfärad av skyltdockornas kroppsform, och inte heller kränkt eller förfärad över att kläder från såväl billiga som dyra märken oftast är gjorda i Asien (”av barn för barn?”)  – detta vet vi ju egentligen alla. Likaväl som att vi vet att de grundämnen som förekommer i Smartphones är utvunna på bestialiska vis i Kongo-Kinshasa  – men alla behöver ändå en Smartphone, liksom…

Mitt varnande finger gäller egentligen allt som inte är couture och individuppsytt: Hur kan plaggen sitta så himla schysst på skyltdockorna men se ut som potatissäckar i provrummet? SÅ attraktiv kroppsform har inte dockorna att de kan förvandla säckar till galaklänningar?

Svaret är nålar, nålar, nålar. Studera skyltdockorna noga (”i sömmarna”, haha), och jag kan garantera in-nålning och upp-nålning, d.v.s. som en skräddare skulle ha gjort för att snygga till ett plagg. Prêt-á-Porter är just det – säckar att dra över kroppen och nåla i efterhand. Min kulörta mössa nedan såg fantastisk ut i butiken, men det berodde på pappkartongen längs med brättets insida.

 

Skjorta/J Crew, kjol och hatt/H&M, kavaj/Benetton, skor/ATP Atelier, örhängen/Zara, halsband/arvegods från mormor

Möjligheten att klä sig i så kallat höstmode, är i Sverige mest en romantisk fantasi, fri från leriga gummistövlar och parkas från Engelbrektsboden.

Döm om min förvåning att det just precis exakt NU faktiskt går att både låta bli strumpbyxor och ”jacka” (har egentligen inga jackor utan antingen kappa, kavaj eller päls, men ni fattar), och svassa runt i dygdiga kjolar och virkade blusar. De lite längre underdelarna gör sig utmärkt på många kroppsformer och gör att man (en?) blir både påklädd och feminin i snajdig symbios.

Blus, kjol, örhängen/Zara, skor/Alberto Guardiani, solisar/Elsa Hosk for BikBok

Tyvärr är jag, till skillnad från den svenska influencermaffian (tidigare känd som bloggmaffian) inte sponsrad av de danska designers som är i ropet just nu, utan får själv betala mina persedlar. Det är lättare att komma undan med sina produktplaceringar om man har dem på sig men sponsrade hälsoinfluencers (tidigare kända som läkare) ses på med mindre blida ögon än Metros modeslribenter. Oavsett, så är rutig köksgardin med blinkningar till Lilla Huset på Prärien och 50-talets picknickkorgar precis så jag vill valsa in sensommaren.

Blus och kjol/Ganni, skor/Billi Bi, örhängen/Alighieri