Konsten att klä ut sig
En välkänd klyscha i modevärlden (förutom det tvångsmässiga användandet av orden ”eklektisk” och ”mix”) är att materialblandning ofta lyfter en ”look” (i brist på bra svensk synonym). Som med klyschor och vissa fördomar är detta dessvärre sant. Stickat och plast, läder och ryschpysch, höga klackar och väna blusar eller som nedan – bomull och neopren!
Tröja/Collusion, kjol/H&M, skor/Billi Bi, halsband/Uterqüe, örhängen/Nelly
Det gäller att passa på att klä upp sig i alla strandplagg innan raggsockorna måste fram ånyo. I ett eldigare klimat hade man ju bara slängt av kjolen och kastat sig i böljorna, kanske med en (alkoholfri) sangria väntandes under parasollet. Men lockelsen att bege sig till en fullbelagd ”jag-skiter-väl-i-Covid”-Öresundsstrand med grusiga Ballerinakex under ett bortblåst parasoll lockar föga. Det blir kanske ändå ett besök på valfri hamburgerrestaurang – ketchupfläckar syns ju knappast på baddräktens blommönster.
Body (baddräkt…)/H&M, kjol och örhängen/Zara, skor/Bianco
Jag är svag för bl.a. höstmode, vårmode, eleganta kappor, smäckra stövletter, glitter och rosa. Även A-linjeformade klänningar utövar en magnetisk dragning, fastän de i sig inte direkt lyfter fram figuren.
Och kanske är det detta som gör att jag återvänder till modellen, då de gör sig rätt väl på mina lite pojkaktiga och raka linjer, snarare än den med de voluminöst kvinnliga.
Så är den ju också rosa…
Klänning/Moschino (Flintstones-kollektionen), skor/Chanel, örhängen/Lara Bohinc, armband/Marc Jacobs
En anti-favorit är när kvinnor ska förklara för andra kvinnor om lämplig konsumtion. Om man är välutbildad, gärna i kombination med egenrik, arverik eller har en rik man som står för notan är det gött att sätta sig på en platå och diktera villkoren.
För pöbeln ska inte komma här och k o n s u m e r a på ett skadligt sätt! Det skadar ju moder jords magnetiska balans och måst därför stävjas. Krav på sanktioner och skamkänslor när någon handlat i en butik som säljer beskattade plastpåsar – uttalade av kvinnor inte har någon förståelse för att alla andra kvinnor kanske inte har kunskapen, tiden eller förmågan att ”handla cirkulärt”.
Men det är ju enkelt när man sitter med den tionde specialbeställda, handsydda och franska handväskan (till priset av en liten bil) att fördöma världsförstörarna som har mage att handla på Zara eller Lindex.
Min hobby är att jaga schyssta designkläder till Lindex-priser, men häll en spann vatten över mina vintage-Chanelskor om jag någonsin shame:ar en kvinna som inte gör detsamma.
Body och byxor/KappAhl, cape/Zara, skor/Alberto Guardiani, örhängen/Nelly
Allt var inte näbbstövlar, velour och Maokrage på sjuttiotalet. Det fanns även trevliga klänningar från NK som en dotter många år senare hellre skulle ärva än just plakatpolitiska hypekläder.
Och det är ju lustigt att man som ”alternativt” sinnad helst ville se ut precis som alla andra. Nu fattas bara ett eget kärnkraftverk i trädgården så har jag gjort mig helt omöjlig i både medial opinion och den ryska naturgasklubben.
Klänning/arvegods från mor (klänningen hon förlovade sig i), skor/Chloé, örhängen/Safira, hårklämma/vintage
Tidstypiska och kulturella markörer är intressanta, både vad gäller kläder och hur man uttrycker sig. Nedan är en upphottad miniversion av 1800-talets paisley.
Häromdagen kom vi att prata om att ”vara känslig för drag”. Jag kan inte dra mig till minnes att någon enda person har uttryckt detta för mig, varken professionellt eller privat. Man kan absolut tänka sig att det var mindre isolerat inomhus förr, och eventuellt att bristen på Canada Gooseparkasar gjorde att draget tog ut sin rätt under vinterpromenader. Men jag tänker nog snarare att dragkänsligheten kan ha stått för både artros, artrit, fibromyalgi, externa otiter och sedvanlig ångest. Kanske jag borde återuppliva draget? Specialist på drag!
Klänning/Rotate, skor/ATP Atelier, halsband/arvegods från mormor, örhängen/Susanne Friis Bjørner
Jag antar att det är min förkärlek till plisserade tyger som drog mig till detta kamelfärgade schabrak. Designen till trots skulle klänningen kunna ha sytts av mina mer begåvade klasskamrater på syslöjden i högstadiet. Själv var jag redan då upptagen med att posera framför den oerhört förskönande spegeln i korridoren mellan slöjdsalarna. Även med denna svartmålande bakgrund anser jag själv att jag är rätt vass på att suturera ihop mina patienter. Dock utan stjälkstygn.
Klänning/Stylein, handskar/arvegods från mor, skor/Christian Louboutin, örhängen/Caroline Svedbom, halsband/Lanvin pour H&M
Trots att året är 2020 finns inga flygande bilar utan bara Teslor som kräver varsitt litet ryskt elbolag för att fungera . Inte heller den självtorkande jackan eller de självknytande gymnastikskorna finns på hyllorna. Min egen futuristiska variant är ändå good enough. Regnbågsplisserad kjol ligger ju verkligen i tiden och blått läppstift är en bra konversationsstartare!
T-shirt och kjol/Kenzo, kappa/Monki, skor/Fila, örhängen/Rock by Sweden
Matchande set (ej i tennis), puffärmar och volang – jag fastnar direkt. För den påläste modehistorikern finns det i puffet säkert en blinkning till renässansen. Jag annekterar gärna mode och gläds samtidigt åt att vi i Sverige inte premierar medeltida värderingar. Då hade det varit svårt att vara kvinnlig doktor med bikini i solen.
Blus och kjol/H&M, skor/Michael Kors, örhängen/Melanie Auld
Eftersom den hysteriskt traditionella midsommaren nu är inställd försöker jag istället upprätthålla ett regredierande tillstånd i klädvalet. När jag fyllde nitton år fick jag nedanstående, snajdiga klänta. Den inköptes av min mor på en av Malmös mest exklusiva boutiquer på Hansacompagniet och med KPI torde den vara ännu dyrare idag!
Klänning/Rinascimento, skor/Scholl, örhängen/Hallbergs, hårband/H&M
