Rivig citron

Liksom tidigare konstaterats är det fullt rimligt att ha flera plagg i neongult. När det nu inte längre föreligger evidens för ljusbehandling mot depression, kan säkert reflexartade outfits skrämma människor ut sin letargi.

Såklart är det en balansgång med starka färger – vi bombarderas från modekännarhåll med rimligheten i kombination randigt/rutigt, monokrom färgchock och stilettsandalett till ullkjolen, men i verkligheten kände jag att neonen kom mest till sin rätt med en oskyldig sidenklänning och Chanelflirtande vintageörhängen och dito keps. Extra plus för trafiksynlighet!

Tröja/HOPE, klänning/Greta, byxor/American Apparel, kappa/Hearts&Hands by Cecilia Hammarborg, skor/Acne, hatt/River Island, örhängen/Myrorna

Röda faran

Användningsområdena för hellång, åtsmitande Jessica Rabbitstass är, trots plaggets uppiggande färg, inte särskilt många. Allt som glimmar i butiken med fjädrar, vingar, tyll, puff och regnbågar skriker ”KÖP MIG!”.

Men att lägga slanten på avancerade blåsor med matchande stiletter i peruanskt lemurskinn med minimum 15 cm klack som bara Claudia Schiffer kan gå i, är strängeligen förbjudet om man inte är

1. Ständig gäst på sittningar, baler och ordenssammankomster.
2. Claudia Schiffer

Trots att jag hellre är utklädd än nerklädd finns det gränser även för mig, som älskar positiv uppmärksamhet men inser att det är en tunn, röd linje mellan galafin och After Dark.

Tur då för mig att det kom ett nyår i år också! Eftersom klänningen är såpass ”avancerad” blir det mest elegant med stillsam frisyr och diskret glimrande juveler.
Det räcker dessutom med en lätt, naturlig makeup med fokus på läpparna.
OBS: SKOJADE. Ös. På. Med. Smink.

Klänning/Humana Second Hand, skorMichael Kors, örhängen/KappAhl

Black Sabbath

För att hylla den skånska vinterns plusgradiga härjningar samt omfamna den allmängiltigt svenska diskretionen, har jag hängt på mig ett s.k. svart tält. Kanske kommer jag att se tillbaka på detta om fyrtio år och tant-skrocka över varför jag inte istället var ständigt tacksam över den smärta figuren och använde snortighta tubtoppar dag som natt? Dock kompenseras eventuell tristess och oformlighet av rymdstövlarna som dessutom är lätta att spola av lera från. Looken hade faktiskt kunnat fungera som julstass, med rött läppstift och en smakfull blinkande glitterluva på toppen!

Tröja och byxor/Acne Studios, stövlar/H&M, kappa/Carin Wester, örhängen/Glitter

 

 

 

 

 

 

 

 

Allt blir roligare med glitter

Det kan ju bli mitt signum och/eller tröttsamt i längden, men jag kan inte presentera nedanstående outfit utan att ånyo ifrågasätta ”jeans och t-shirt”. Den sista beklädnaden jag skulle ta med till en öde ö, det jag minst gärna visar upp mig i och det jag minst beskriver min stil som. Och så står jag ändå här och poserar i… jeans och t-shirt?!

Till mitt försvar ska sägas at jeansen är vintage och klassiska Levi’s 501:or och sitter sådär fulsnyggt och man-repelling. Tröjan är visserligen randig men inte vit och har en lustig, fyra-femtedelsärm som gör looken något mer elegant. Jag tycker också att jag kan få lite dispens eftersom jag spökat ut det ganska tama och svenneandrogyna med päls, barockt halsband och rosa glitterskor.

Tröja/Filippa K, jeans/Levi’s 501, pälsjacka/AliExpress, halsband/Lanvin Pour H&M, stövletter/Stine Goya.

Blåögd

Jag och min väninna var på matiné för barnföreställningen ”Den oändliga historien”. Dock tog vi inte med våra barn utan bara våra egna barnasinnen. Till min glädje hade flera av de yngre besökarna tagit på sig glittriga paljettstasser med matchande håraccessoarer. Jag valde istället något så ovanligt som casual chic – en blandning av ostentativ pyjamas och fransk elitreceptionist. För att inte hamna i ett alltför diskret fack smäckte jag på det trendiga, mörkröda läppstiftet.

Skjorta/Adoore, örhängen/H&M, byxor/Lindex, kappa/Sisley, skor/Michael Kors

 

Plus för fluff

Jag gläds dagligen åt att jag är vuxen och dessutom en sådan vuxen som inte bryr mig nämnvärt om vad folk i gemen/”coola tjejer”/ynglingar/åldringar tycker om mig. Därför känns det helt rätt med tecknade leggings i kombination med My Little Ponyesque jacka som matchning.

Det uppstår en trevnadskänsla då man ser skojig ut, och eftersom världen är tillräckligt fylld med grådask och militärkupper kan man kosta på sig humor i både klädstil och jargong. Jag tycker också att jag lever upp till en typ av ”blandad friskus” då jag kompenserar Lindtchokladkakor med raska promenader och spontana styrkelyft i min walk-in-closet!

Klänning/BACK, jacka och örhängen/H&M, leggings/vintage, skor/Filippa K

En duva satt på en gren…

Den svenska modehösten brukar bestå av ett, förvisso jämställt, men tämligen sövande och depressivt uttryckssätt:

Mörk täckjacka/dunjacka/parkas med huva (gärna med overt billig fuskpäls), mörka byxor (eller jeans med fräcka slitningar – något jag själv uppskattade 1999), fotriktig känga i svart och ett After Work på en kedjepub som körsbäret på toppen. Även om den svenska höst- och vinterkvinnan skiljer sig från mannen genom att använda mascara finns det lite skojigare sätt att fira in den där vintern som klimatförändringarna liksom inte rår på.

Klyschigt men sant är att kombinationen klassiskt enkelt + smågalet blir trevligt för både ögat och humöret. En sober polo tillsammans med glad läppfärg, metallglitter, djurmönster (hit räknas inte fuskpälsluvan av billighetskaraktär) och XL-örhängen under devisen ”man har inte roligare än vad man gör sig”.

Polobody/Acne Jeans, kjol/Asos, kappa/Rodebjer, stövletter/Rizzo, örhängen/H&M

Les fleurs de la discothèque

Det är bäst att passa på att leva fullt ut i chimären att svensk höst är ekvivalent med fransk höst. Vi kan därför trippa runt i finstövletter med skinnsula, svepa in oss i angorasjalar och bära designersockor till våra eleganta tweedkjolar. Under promenaden mellan grönsakshandlaren och bageriet passar vi på att kila inom parfymeriet och få vår egen, personliga eau de cologne tillblandad på sedvanligt manér.

Det är alltså inte tu tal om gummistövlar med lerfläckar, regnställ i XXL, svettig mössa och rutten frukt på Konsum.

Looken borde vara ELLE Rive Gauche men blir istället kommunalråd med extra fotriktighet.
Men det låtsas vi inte om så länge solen skiner.

 

Blus/Zara, byxor/H&M Trend, hatt/& Other Stories, örhängen/YSL, skor/Mango

Sporty Spice

När jag var ung (yngre) under slutet av 90-talet skulle både pojkar och flickor se ut som artisten Robyn Carlsson: Blond page, s.k kickersbyxor, gymnastikskor med platå och metallicdunjacka. Mina finaste plagg var den blå Adidashoodien (köpt på Intersports rea), Adidasskorna i svart (köpta på rea och inte den dyra modellen för 599 kr) där det var av stor vikt att snörena knöts b a k o m plösen. Jag toppade min extremfräcka look med den obligatoriska (fejk-)dunjackan i silver från KappAhls barnavdelning.

Därför har jag nu svårt att ta rådande sporttrend på fullt allvar. Varför skulle jag vilja se ut som mitt tolvåriga jag igen?

Jag kan däremot på ett klyschigt vis uppskatta den gamla modedevisen ”mixa olika stilar/dyrt och billigt/randigt och rutigt går väl an men blommigt är förbjudet, det vet väl alla?!”. Ett par exklusiva jeans kläs ner av den smutsrosa huvtröjan, men blir plötsligt avslappnat elegant med den blå brokadkappan.

Tröja och kappa/H&M Trend, jeans/Isabel Marant, skor/Rizzo

Svart får

Det är svårt att befinna sig någon annanstans än i nuet när man ekiperar sig. En liten, gnällordentlig röst har ändå gjort sig mer hörd de senaste åren och ställer frågan ”Kommer du vilja ha detta om ett decennium?”.

Svaret blir naturligtvis ja på de höga silverstövlarna, pälsarna i regnbågens alla färger, glitterörhängen och högmidjade byxor. Mer tveksamt blir ju minikjolar, skjortor med dubiös kragform och extremhöga klackar (tänk ”Paradise Hotel” British Edition).

För femton år sedan bedrev jag, åtminstone invärtes, en hatisk kampanj mot ”tråkiga trettioplussare/mammor”. Jag skulle minsann aldrig klä mig i svart eller ännu värre – svensk design! Och här står jag nu som ett fait accompli-stilbrott, helt osann mot mig själv och tidigare värderingar. Det känns oerhört moget att kunna ändra sig, och jag tycker även att det orange ursäktar mitt förfall in i svennig tristess.

Blus/L’ecole National, kjol/House of Dagmar, stövletter/Jennie Ellen, örhängen och jacka/vintage