Svensken är generellt ganska usel på att klä upp sig. Drivkraften att vara ”normal”, att ”passa in” och framförallt att inte ”sticka ut” är mycket stark i detta underkylt regniga rike. Därför är den vanligaste klädseln på teater, konsert, tebjudning, middagsbjudning, barnkalas och vuxenkalas oftast jeans, t-shirt och eventuellt en långärmad tröja i neutral färg. Dygd är en könsneutral konformitet med bägge fötterna i den socialistiska myllan: självfallet alltid i strumplästen – en innesko är ju borgarbrackigt!
Eftersom jag endast har nationaliteten gemensam med ovanstående bevekelsegrunder tar jag precis varje tillfälle i akt att klä in mig i något lite extra.
Kanske är det den där fjärdedelen schweiziskt blod som gör att jag föredrar gala framför mulle? (med reservation för att min schweiziska mormor är uppvuxen på bondgård och i sin ungdom var en hejare på störtlopp…)
Klänning/MaxJenny, pälsjacka/By Malina, skor/Michael Kors, örhängen/Caroline Svedbom
