Konsten att klä ut sig
En av många rådande nittiotalstrender (alltså inte 1890-tal. Än så länge har jag varken sett krinolin eller turnyr slå särskilt stort) är det vadderade diademet. På tiden det begav sig, d.v.s då jag var nio år gammal, hade jag både ett vitt och ett lila dito. Då jag ständigt dras med en kraftig rensningsiver har jag därför inte sparat hårprydnaderna och unnade mig därför ett retrodiadem!
Klänning/Gant, skor/Christian Louboutin, diadem/Fyndiq, örhängen/Yvone Christa
Min mor envisades med att klä mig i söta klänningar när jag var barn. Även om jag inte var en regelrätt pojkflicka, var jag helt ointresserad av att bära söta kjoltyg och klättrade hellre i träd eller klappade smutsiga hundar. Idag är jag något mer förtappad – fixerad vid söta kjoltyg men gillar också smutsiga hundar.
Klänning/Adoore, skor/Bianco, örhängen/Mango, halsband/Alighieri och Safira
Liksom jag många gånger tidigare konstaterat, är jag osedvanligt förtjust i sjuttiotalsfärgen orange. Jag har kjol, väst, kappa och tröja i avancerad apelsinkulör. Den gör sig särskilt väl tillsammans med svart, vilket innebär att jag kan vara både elegant och extrem på samma gång.
Klänning (här som top)/H&M, kjol/Arket, skor/Uterqüe, väska/MAC, örhängen/Cubus
Jag passar, närmast desperat, på att lufta sommarkläderna medan tid ännu finnes. Price per Use blir annars alltför hög. Nedanstående klänning förekom i ett sällsynt modereportage i Sydsvenskan för drygt 15 år sen. Jag kände att den verkligen uppfyllde mina högt ställda klänningskriterier och stegade rakt in (med min far som smakråd) på numera konkursade Spirit Stores och plockade på mig kläntan, som egentligen var alldeles för dyr för min skrala studentbudget. Till skillnad från mycket annat har den åldrats väl och är fortfarande ett statement under soliga dagar och på charterresor (som numera ska företas via koldrivna tåg i mellaneuropa).
Klänning/Designers Remix, skor/Scholl, örhängen/Lara Bohinc
