Dyr i drift

Liksom min stilikon under tidigt 2000-tal, Paris Hilton, köper jag ofta flera färger av samma favoritplagg. Plötsligt står man med 4 Busnelkavajer trots att man bara har användning för högst 2…

Den blåstickade Kenzotröjan nedan är tvilling till en likadan i rött (som har några år på nacken). Den röda var vid tiden för inköp slut överallt utom i Australien. Den korta kommentaren till det köpet är TULLAVGIFT. Lyckligtvis är den blåa köpt inom Sverige – både begagnad och transportatoriskt miljövänlig.

Tröja/Kenzo, jeans och päls/H&M, skor/Acne Studios, örhängen/Mango

Gammalt, nytt, lånat, blått

Den paisleymönstrade blusen är en återkommande klassiker som är fiffig både till byxa och kjol (eller som ett utmanande nattlinne?). Min egen blus är dessutom ärvd i rakt nedstigande led från ingen mindre än Kristianstads första fashionista – morfars mor, Ellen Lindgren.

Den härligaste historien om Ellens outfits är när hon a b s o l u t var tvingen att lägga en diger summa på den senaste parasollen – en kvinna helt i min smak.

Blus/vintage, byxor/NAKD, kappa/Max Mara, skor/J Lindeberg, väska/vintage Gucci, örhängen/Dyrberg & Kern

 

Kommer upp i tö

Svårigheten att bära mössa då man satt upp håret i knut, väcker muntra minnen från yngre tonåren:

I tiokronorsaffären Tiger (numera TGR) i Köpenhamn 1997 köpte jag inte mindre än 2 par luddiga öronmuffar i rött och rosa. I samlingen ”fräcka men ej värmande” huvudbonader hade jag även en stickad keps från Diesel (inhandlad på halva priset på JC Rabbit). Mössan täckte bara halva öronen och jag fick dagligen hörselgångsinflammation.

Det är ju något visst med relationen mellan ungdomar och mössor. Inget annat plagg är mesigare och löjligare! Skönt att jag nu nått den mognadsgrad som möjliggör att jag kan bära både Lovvikamössa och termobyxor utan att skämmas.

Blus/vintage NK (Nordiska kompaniet – inte Neurokirurgen), tröja/IRO, jeans/Cubus, kappa/Mango, stövlar/Carin Wester, örhängen/Zara