Cheap & Chic
Jag är den första att medge att jag klädesmässigt skor mig på andrahandsmarknaden på Internetts. Tillgång och efterfrågan styr stenhårt vintagebusinessen, och som patologisk kännare är det intressant att se de säljare som tror att de ska få hundratals kronor för sina slit-tvättade klänningar från Indiska, Impuls (H&M:s gamla ungdomsavdelning), Stadium eller för den delen icke-välåldrade designplagg med spetsiga kragar, allmogestuk och ballongpassform.
Eftersom jag lägger oproportionerligt mycket tid på att bevaka klädnätet är den nedanstående finblus för 50 riksdaler inte en ovanlighet. – Hellre parisisk couture än 30 procents rea på KappAhl, som jag brukar säga.
Sidenblus/Diane von Furstenberg, kjol/Gina Tricot, skor/Michael Kors, pälsjacka/Rut & Circle, örhängen/Georg Jensen
Rivig citron
Liksom tidigare konstaterats är det fullt rimligt att ha flera plagg i neongult. När det nu inte längre föreligger evidens för ljusbehandling mot depression, kan säkert reflexartade outfits skrämma människor ut sin letargi.
Såklart är det en balansgång med starka färger – vi bombarderas från modekännarhåll med rimligheten i kombination randigt/rutigt, monokrom färgchock och stilettsandalett till ullkjolen, men i verkligheten kände jag att neonen kom mest till sin rätt med en oskyldig sidenklänning och Chanelflirtande vintageörhängen och dito keps. Extra plus för trafiksynlighet!
Tröja/HOPE, klänning/Greta, byxor/American Apparel, kappa/Hearts&Hands by Cecilia Hammarborg, skor/Acne, hatt/River Island, örhängen/Myrorna