När jag var ung (yngre) under slutet av 90-talet skulle både pojkar och flickor se ut som artisten Robyn Carlsson: Blond page, s.k kickersbyxor, gymnastikskor med platå och metallicdunjacka. Mina finaste plagg var den blå Adidashoodien (köpt på Intersports rea), Adidasskorna i svart (köpta på rea och inte den dyra modellen för 599 kr) där det var av stor vikt att snörena knöts b a k o m plösen. Jag toppade min extremfräcka look med den obligatoriska (fejk-)dunjackan i silver från KappAhls barnavdelning.
Därför har jag nu svårt att ta rådande sporttrend på fullt allvar. Varför skulle jag vilja se ut som mitt tolvåriga jag igen?
Jag kan däremot på ett klyschigt vis uppskatta den gamla modedevisen ”mixa olika stilar/dyrt och billigt/randigt och rutigt går väl an men blommigt är förbjudet, det vet väl alla?!”. Ett par exklusiva jeans kläs ner av den smutsrosa huvtröjan, men blir plötsligt avslappnat elegant med den blå brokadkappan.
Tröja och kappa/H&M Trend, jeans/Isabel Marant, skor/Rizzo
