Publicerat

Les fleurs de la discothèque

Det är bäst att passa på att leva fullt ut i chimären att svensk höst är ekvivalent med fransk höst. Vi kan därför trippa runt i finstövletter med skinnsula, svepa in oss i angorasjalar och bära designersockor till våra eleganta tweedkjolar. Under promenaden mellan grönsakshandlaren och bageriet passar vi på att kila inom parfymeriet och få vår egen, personliga eau de cologne tillblandad på sedvanligt manér.

Det är alltså inte tu tal om gummistövlar med lerfläckar, regnställ i XXL, svettig mössa och rutten frukt på Konsum.

Looken borde vara ELLE Rive Gauche men blir istället kommunalråd med extra fotriktighet.
Men det låtsas vi inte om så länge solen skiner.

 

Blus/Zara, byxor/H&M Trend, hatt/& Other Stories, örhängen/YSL, skor/Mango

Publicerat

Sporty Spice

När jag var ung (yngre) under slutet av 90-talet skulle både pojkar och flickor se ut som artisten Robyn Carlsson: Blond page, s.k kickersbyxor, gymnastikskor med platå och metallicdunjacka. Mina finaste plagg var den blå Adidashoodien (köpt på Intersports rea), Adidasskorna i svart (köpta på rea och inte den dyra modellen för 599 kr) där det var av stor vikt att snörena knöts b a k o m plösen. Jag toppade min extremfräcka look med den obligatoriska (fejk-)dunjackan i silver från KappAhls barnavdelning.

Därför har jag nu svårt att ta rådande sporttrend på fullt allvar. Varför skulle jag vilja se ut som mitt tolvåriga jag igen?

Jag kan däremot på ett klyschigt vis uppskatta den gamla modedevisen ”mixa olika stilar/dyrt och billigt/randigt och rutigt går väl an men blommigt är förbjudet, det vet väl alla?!”. Ett par exklusiva jeans kläs ner av den smutsrosa huvtröjan, men blir plötsligt avslappnat elegant med den blå brokadkappan.

Tröja och kappa/H&M Trend, jeans/Isabel Marant, skor/Rizzo

Publicerat

Svart får

Det är svårt att befinna sig någon annanstans än i nuet när man ekiperar sig. En liten, gnällordentlig röst har ändå gjort sig mer hörd de senaste åren och ställer frågan ”Kommer du vilja ha detta om ett decennium?”.

Svaret blir naturligtvis ja på de höga silverstövlarna, pälsarna i regnbågens alla färger, glitterörhängen och högmidjade byxor. Mer tveksamt blir ju minikjolar, skjortor med dubiös kragform och extremhöga klackar (tänk ”Paradise Hotel” British Edition).

För femton år sedan bedrev jag, åtminstone invärtes, en hatisk kampanj mot ”tråkiga trettioplussare/mammor”. Jag skulle minsann aldrig klä mig i svart eller ännu värre – svensk design! Och här står jag nu som ett fait accompli-stilbrott, helt osann mot mig själv och tidigare värderingar. Det känns oerhört moget att kunna ändra sig, och jag tycker även att det orange ursäktar mitt förfall in i svennig tristess.

Blus/L’ecole National, kjol/House of Dagmar, stövletter/Jennie Ellen, örhängen och jacka/vintage